Okej, nu ska jag förklara för er alla.
Ja, jag är jävligt hundrädd.
Även fast jag är uppväxt med hundar och de var jag inte rädd för.
Men det här har kommit de senaste 6-7 åren.
Jag vet inte om jag kan göra något åt det och jag vet inte heller om jag behöver det eftersom jag inte har något behov av att ha hund i framtiden.

Jag kan tycka hundar är jättesöta och snälla, men min hundrädsla kvarstår. Det är inte så att jag tycker illa om hundar på något vis som sagt och jag förstår mycket väl varför människor vill ha hund! Det är inte det!
Jag har många nära vänner som har har hur söta hundar som helst och som är mycket snälla och lydiga!

Däremot, även om jag så skulle lära känna ett gäng hundar och inte vara rädd för dem så skulle jag fortfarande vara rädd för andra hundar som jag inte känner.
Det kanske klingar fel i era öron, men så rätt i mina öron.

Hundar och en hel drös andra djur är oförutsägbara.
T.o.m katter! Jag blev faktiskt biten av en katt i näsan för ett tag sedan.
Stolleryck bara sådär efter att han hade kelat med mig!

Min kompis blev hundbiten av en familjehund när hon var tre år och fick sy i hela ansiktet.
Min jobbarkompis som även han hade en familjehund (golden) blev biten så rejält i handen efter att ha haft hunden i 6 år.
Han fick sy och hunden avlivades.

Det finns ingen garanti för vad ett djur kan göra, ja inte för människor heller såklart, men nu var det ju djur vi pratade om.
Det är det som alltid finns i mina tankar.

Hmm jag kan visst inte slita mig från bloggen ikväll.
Jag som skulle grejja o ha mig. Får väl göra det i morgon kväll istället :D
Men jag har iaf tvättat två maskiner.

Men nu åter till sak varför jag skriver detta inlägg.

Jo det är såhär va, det finns vänner och så finns det vänner.
Om ni förstår hur jag menar.
Jag har den delen av vänner som jag håller hårt i och nära mig.
Sen finns det de vännerna som jag inte kan ha lika nära mig pga att jag helt enkelt inte har förtroende för dem.
Känner du igen dig? Jag tror nämligen att det är ganska vanligt att det är så. Det borde det vara iaf :D
Iom allt som hänt senaste tiden så har jag verkligen förstått hur en riktig vän är och bör bete sig.
Jag menar, jag kan ringa till Sandra och tjata om samma sak gång på gång, men fortfarande är hon lika go och söt och lyssnar och kommer med råd.
En sådan vän är en vän jag håller hårt i!
Likaså mina underbaringar i min grupp i skolan, dessa tjejer finns oxå där för mig och jag har känt från början att de är att lita på! Självklart är det ett gäng brudar till jag litar på och som har varit änglar mot mig, jag ville bara nämna några exempel.

Och varför skriver jag nu det här? Jo för att jag vill såklart!

And you can´t take it from me.
Det blev visst lite ferre ikväll.
Ska snart åka o träffa bästaste Sara och lite så.
Ska bli kul, hoppas bara jag inte får snefylla efter lite shit jag fått reda på.
Well then , vi höres!
And for the record: JAG ÄLSKAR MIN BÄSTASTE SANDRA!!!!
Du är den bästaste vän man någonsin kan få, tack för att du är just MIN vän!
Och en till grej, hennes kille Jonte är oxå för den delen en hyvens bästa vän!
Så jag har två bästa vänner, fast med två olika kön.
Får man ha det i den här staden utan att folk ska snacka om rykten?
Anyway, ni är dem bästa! Gulliga ( ingen pik till dig Jonte *fniss*) vänner!

Godkväll tjejer o killar.
Hoppas ni haft en fin dag.
Jag har ju jobbat, skrattat så mkt idag :D Barnen är ju för härliga, personalen oxå såklart!
När jag kom "hem" förlorade jag nog humöret lite grann.
En stor saknad kom, en stor saknad efter min lägenhet. Den som vi gjorde så fin. Den som skulle vara våran.
Jag saknar mitt kontorsrum och allt annat fint vi gjorde.
Jag vet, ni tycker säkert det är konstiga saker att sakna, att jag kanske är aningen ytlig.
Men det är ju faktiskt saker som är mina bl.a. Mina nya möbler. Saker som jag valt.
MITT HEM! Var hör jag hemma nu egentligen?
Usch jag vet inte hur det här ska gå.
Har ju nämligen bestämt mig för att inte stå kvar på lägenheten.
Vet inte om jag kanske gör mitt livs största misstag men men.
Ska försöka komma på nån lösning på det hela iaf.

Det var nog allt jag ville säga idag.

Igår "pratade" jag ut med en vän.
Det känns skönt.
Hon är en av mina bästa vänner så jag skulle nog gå under om vi inte skulle vara så pass nära vänner som vi är.
Jag älskar henne och skulle följa henne genom precis allt, vad det än vore.
Hon har stallt (kan man säga så?) upp så otroligt mkt för mig, vad det än har gällt har hon alltid funnits där.
Och jag kommer alltid att göra det för henne.
Hon är en av de få som jag vågar lita på.

Jag älskar dig S!

Jag önskar jag kunde få välja mina känslor alldeles själv, få bestämma över dem.
Men det kan man ju inte, även om man försöker så är det ju totalt omöjligt.
Tror ni inte man skulle vara lyckligare då? om man kunde bestämma vad man skulle känna och för vem?
JAg är helt övertygad om att det skulle vara skitbra :D

Det är mitt fel, jag vet.
Jag borde inte ha gjort som jag gjorde, det var inte ett dugg rättvist.
Tyvärr så är det som det är nu.
Fan jag känner inte igen mig själv längre, vad är det för fel på mig?
Jag kan inte förstå att jag gjort som jag gjort.
Jag känner mig som den elakaste människan på jorden.

It´s to late to apologize...

Nu kommer alla dessa jobbiga tankar upp till ytan igen, ska jag aldrig bli av med dem?
Eller kommer det vara ett tag såhär framöver?
Det kanske är såhär man ska reagera?
Gah, bort bort bort.

Down in a hole, feeling so small.
Loosing my soul...

Det är en konstig känsla att det snart är jul men att jag inte har några som helst julkänslor.
Den här julen kommer nog inte bli som vanligt, eller rättare sagt den blir inte som vanligt.
Men man kan inte få allt.
Allt kan inte vara likadant varje år.
Hur som helst så får jag träffa familj och äta god mat och ge folk klappar. Det tycker jag om :D
Julkänslorna kanske kommer, om inte så får jag sikta på nästa år.
Hösten har ju minst sagt varit lite omtumlande för min del.
En annan sida av mitt jag har visats som jag inte var beredd på.
Desto värre har det inte varit något jag kunnat styra över.

Men jag börjar iaf återhämta mig.

Tack för ordet :D

Dags att sova.
Orkar inte med den här dagen mer.
Inget är som det ska, eller jo kanske nåt, men inte allt.
Och inget gensvar får man heller.
Ibland känns det som att inget var på riktigt?
Var allt bara en idyll av vad som kunde varit?
Jag vet att jag tuggar i gåtor nu, men jag är inte så pigg på att skriva ut allt i bloggen.
Ni som vet, ni vet. Ni andra är jag nog inte redo att berätta för ännu.

Imorgon kommer en ny dag, en dag jag ska tillbringa med mig själv och mina bångstyriga känslor.

Hej friends!
Idag är en skitdag.
Är äckligt sjuk.
Andra saker är på väg mot ett håll som jag inte vet hur jag ska reagera på.
Att jag inte kan stanna upp och känna efter.
Blir så arg att jag inte tillåter mig själv göra det.
När jag väl kommer göra det så kommer allt komma som en bomb skulle jag tro.
Den dagen vill jag inte uppleva.
Fan så jobbigt det ska vara.

Imorgon funderar jag på att sjukskriva mig.

Idag har jag känt mig lite tom faktiskt.
Kommit på mig själv i tänkandets värld så många ggr.
Jag har nog haft mig en må-dåligt-dag.
Hoppas det blir bättre i morgon.
Känner mig faktiskt lite lost i mig själv.
Vet inte hur allt kunde bli såhär.
Konstigt är det iaf.

C U!

Är det bara jag, eller bölade du med till kvällens avsnitt av CSI?
Warrick var ju favoriten, herregud så jag tjöt.

Jaha vad ska man följa för serie nu då?

Det är mkt som händer i mitt liv just nu vilket har gjort att jag inte orkar sitta o blogga en massa.
Igår hände något riktigt otäckt och jobbigt som får en att börja tänka på livet ganska mycket.
Det är läskigt hur livet kan ta svänga hur enkelt som helst.
Jag hoppas att jag kommer värdesätta saker annorlunda efter det här.
Jag har mycket tankar i huvudet just nu, mycket som behöver rensas.
Men jag hoppas att framtiden blir ljus iaf, att allt ordnar sig.

Annars mår jag rätt okej, har lite ont i halsen fortfarande men ska nog kunna jobba i morgon iaf.

Puss på er!

Dags för Slipknot idag, det märker jag det.
Usch såna känslor som väller över mig ibland så jag inte kan bli annat än arg.
Inte arg på någon särskild person, eller jo kanske, lite förresten.
Förut skulle jag blivit ledsen, men det är inte så längre.
Bara ilska.

Men den här låten funkar den med...



Fast vet ni vad, jag springer av mig allt det här i kväll!
Nähe dags att fara iväg.

Nu är färdigkört med mig!
Nästa vecka kommer jag ta fram en annan sida!
En sida som ska säga ifrån på skarpen till de som behandlar mig illa!
Och jävlar vad jag ska stå på mig.
Till min hjälp har jag min ängel S, hon kommer nog att peppa mig så det heter duga!
För peppas det behöver jag verkligen!
Det har gått alldeles för långt nu, jag mår inte bra av att ha såna vänner, eller skitvänner rättare sagt!
Nu är det färdiglekt!

Usch, jag vill inte att det ska bli morgondagen.
Begravningen börjar kl 14.30.
Ni kommer väl ihåg det här inlägget!
Där skrev jag om en låt som jag inte klarar av att höra pga min mormors begravning eftersom jag bara bölar när jag hör den.
Ringde morbror nyss som berättade att den låten ska även spelas på min morfars begravning i morgon.
Innan jag visste detta tänkte jag att det är ju lugnt att gå på begravningen eftersom jag ändå inte kände min morfar, men nu är jag jättenervös och tycker det känns skitjobbigt.
Jag vet att jag kommer bli helt förstörd när jag hör den låten igen :(

USCH!!!

Idag firar jag och N 6 år tillsammans.
Det är jädrar i mig lång tid faktiskt.
Så underbart glad att jag har honom.
Jag har aldrig träffat en mer kärleksfull kille än han och så genomärlig!
Gud vad jag är glad att jag har dig N!
Älskar dig otroligt mycket!

Det skålar vi för vänner!

Hmm, sitter o kollar på OTH nu.
Jag blir galen, jag kan inte se en enda serie som jag inte börjar böla i.
Det är ju helt otroligt.
Undrar just hur jag kommer att bli när jag är gravid?
Jag är redan nu tokkänslig haha.
Ja det lär inte bli lätt för N det där inte...

Oh, jag vill aldrig att  den här kvällen ska ta slut.
Vi har haft det så otroligt mysigt.
Myst, busat, flamsat och fnittrat som två små 7-åriga tjejer.
Det har varit helt underbart! Kan inte ens beskriva känslan tillräckligt med ord!
Nu är jag så uppspelt att jag nog måste ut o röka en snabbis.
Sen ska jag gå tillbaka till hjärtat!

Hoppas eran kväll har varit underbar, min har varit som den där om Askungen på slottet!