I onsdags kväll åkte jag och Dennis upp till akuten för jag fick jättehög feber och fick svårt att andas.
Spenderade 3 timmar där uppe med konstant provtagning, 5 rör blod, urinprover, EKG, syressättning i blodet, blodtryck, halsprov, näsprov och så vidare. Till slut bestämde läkaren sig för att lägga in mig, vilket var min största fasa.

Kl 2 på natten fick Dennis åka hem och jag låg i sjuksängen och stortjöt. Hela natten var jag vaken, grät o grät. När frukosten kom in kl 8 ville jag inte äta, inte heller på lunchen kl 12. Det enda jag gjorde var att tjuta och känna mig ensammast i världen. Dennis och mamma kom upp kl 9 till mig men då fick de inte vara där för besökstiden började kl 13. Då kom de iaf tillbaka och jag lugnade mig lite. Men då hade jag redan bestämt mig för att oavsett vad läkarna skulle säga så skulle jag åka hem. Efter en hel del övertalan fick jag iaf permission så för tillfället är jag hemma. Men om 1 ½ timma ska vi åka upp igen för att de ska ge mig mer antibiotika, det gör de 3 ggr om dagen i kanylen jag har i armen.

Imorgon bitti kl 8 ska jag vara på plats återigen för en till kur och nya provtagningar. Sen vet jag inte vad som händer.

Ikväll ska jag även få reda på vad lungröntgen visade.

De har inte kommit fram till särskilt mycket ännu, mer än att giftstruman inte är påverkad för det visade bra resultat på provet och jag har heller inte halsfluss.
Men CPR visade 124 och man ska ha 5 om man är frisk. Så det är väl därför de lade in mig. Någonstans i kroppen har jag alltså en stor infektion, därav deras antibiotika kurer till mig.
Det har pratats mycket om hjärnhinneinflammation och lunginflammation. Jag själv tror på bihåleinflammation i kombination med lunginflammation men det återstår att se.

De har även kollat mina journaler grundligt och kunde se att sen 2-3 år tillbaka har jag haft en större infektion varannan månad. Det är ju helt sanslöst. Jag som ville minnas att det bara var sedan 1 år tillbaka. Därför försöker de hitta någon orsak till detta.
Och jag kan ju säga som så att mitt i allt elände med sjukhusvistelser så är jag ändå glad över att läkarna har varit så fruktansvärt duktiga och verkligen försöker gå till grund och botten med mina sjukdomar. Ett stort plus till dem! Och för att inte tala om så många gånger de har fått trösta mig haha. Det är annat än läkarna på Mariebergs vårdcentral det.

Just för tillfället är jag iaf feberfri vilket är en stor lättnad då jag haft minst 38 i feber i 7 dagar och under dessa dagar har det varit omöjligt att få ner tempen, jag försökte med allt, is på kroppen, inga kläder och öppet fönster, kall handduk i pannan, febernedsättande tabletter och så vidare, men inget hjälpte. Febern steg till slut istället.

Jag återkommer förhoppningsvis i morgon, om jag blir utskriven eller får permission igen. Annars får jag spendera min examensdag i sjuksängen, vilket bara skulle få mig att böla ännu mer.