Igår kom då dagen jag bröt ihop på nytt igen.
Det är ju helt otroligt alltså.
Att jag kan bli så påverkad av stress. JAg fattar inte det.
Jag är stressad över :

* examensarbetet!

* badrummet är helt klart ett stressmoment, när blir det klart? Blir allt rätt gjort? Behöver vi köpa nåt mer? Idag ska vi göra det, i morgon gör vi det, på fredag måste vi göra det. KAnske dags att låta Dennis sköta hela den biten som han faktiskt vill och jag vet att han fixar?

* Stökig övervåning, det är nog en av mina största stressfaktorer, att ha stökigt omkring mig, hela övervåningen är ett bombnedsslag eftersom vi fick tömma badrummet och kattvinden.

* Stress över att jag är inne på 5:e sjukveckan, kommer jag fixa att inte vara hemma från jobbet mer? Vad säger de på jobbet om jag är hemma mer om jag blir värre sjuk? Ska jag hela dagen eller ska jag vara hemma? ja ni fattar.

* Jobb i vår, jobbar 50 % som månadsanställd på förskola nu och slutar skolan i januari och det finns 1 (!!!!) förskola som har en heltidstjänst ute som inte är ett vik och det är en förskola på andra sidan stan så det är väl inte jättelägligt för mig utan körkort. Kanske ska påpeka att det inte går någon buss så tidigt att man hinner öppna kl 6. Hoppas mer tjänster kommer ut!

Ja som sagt, påverkad av stress. Men det tror jag vi alla blir, igår blev det bara för mycket. Tur att jag har en förstående sambo och att jag faktiskt pratar med honom om detta istället för att stänga in känslorna. Det blir så mycket lättare med en öppen kommunikation och så slipper han ta åt sig för att jag är en jäkla grinkärring :D

IDag är det som sagt mycket bättre! Nu kör vi!