Oj det här inlägget kan ju bli hur långt som helst.
Men jag tar det lite kort då jag inte vill prata om det för mycket i bloggen, jag vet ju faktiskt inte vilka som läser den.

Mina föräldrar är ganska unga, 46 + 50 år.
Jag bodde hos dem till jag var 8 ½ sen flyttade jag till en annan familj pga många orsaker, inte pga av mig dock. Mig gjorde det inget att jag fick flytta, den nya familjen kom att bli min trygghet och jag älskar dem över allt annat.
Mina biologiska föräldrar älskar jag givetvis också och jag är inte arg eller så på dem för min barndom, de gjorde så gott de kunde och erkände när de inte klarade av det längre. Vilket jag tycker är starkt gjort!

Jag tycker nog att det räcker såhär, vill som sagt inte prata om det öppet över internet.