Konsten att bli sur över ingenting
Just nu är jag sur, butter och inte alls rolig att vistas bland.
Jag o Tusse låg i sängen o sov när plötsligt min mobil börjar ringa på nerevåningen med en hög stämma.
Springer ner o svarar (kan ju vara viktigt!).
Det var Dennis som ringde och frågade om jag ville följa med på julspel i kväll.
Det var nåt syskonbarn som skulle spela.
Tvär som få säger nej för att jag dels är nyvaken o sur för att jag blev väckt och för att jag har tusen o en andra saker att göra.
Bad honom köpa mat hem då jag inte har ätit mer än en halv muffins idag men då svarade han att han inte hinner för att julspelet börjar 18 o han slutar jobbet 18.
Då jag frågar honom vad jag ska äta så svarar han köttbullar. Vi gjorde köttbullar igår nämligen, men de smakar inte ett jota, nada, ingenting! Dessa tänker jag då rakt inte äta.
Där blev jag självklart ännu surare eftersom jag är galet hungrig oxå.
Och när vi lade på (en påläggning som från min sida avslutades med ett tvärt hej och lade på luren, annars säger vi alltid puss och hejdå) kom jag precis på att jag skulle be Dennis skriva ut ett papper till mig på jobbet.
Nu sitter jag här!
För jäkla surig för att ringa o be honom om hjälp med att skriva ut pappret.
Någon måtta får det väl ändå vara?
När jag är hungrig, trött och blir väckt, då är jag faktiskt inte särskilt trevlig!
Ni ska veta det, att det är inte lätt alla gånger för Dennis här hemma. :D
Jag o Tusse låg i sängen o sov när plötsligt min mobil börjar ringa på nerevåningen med en hög stämma.
Springer ner o svarar (kan ju vara viktigt!).
Det var Dennis som ringde och frågade om jag ville följa med på julspel i kväll.
Det var nåt syskonbarn som skulle spela.
Tvär som få säger nej för att jag dels är nyvaken o sur för att jag blev väckt och för att jag har tusen o en andra saker att göra.
Bad honom köpa mat hem då jag inte har ätit mer än en halv muffins idag men då svarade han att han inte hinner för att julspelet börjar 18 o han slutar jobbet 18.
Då jag frågar honom vad jag ska äta så svarar han köttbullar. Vi gjorde köttbullar igår nämligen, men de smakar inte ett jota, nada, ingenting! Dessa tänker jag då rakt inte äta.
Där blev jag självklart ännu surare eftersom jag är galet hungrig oxå.
Och när vi lade på (en påläggning som från min sida avslutades med ett tvärt hej och lade på luren, annars säger vi alltid puss och hejdå) kom jag precis på att jag skulle be Dennis skriva ut ett papper till mig på jobbet.
Nu sitter jag här!
För jäkla surig för att ringa o be honom om hjälp med att skriva ut pappret.
Någon måtta får det väl ändå vara?
När jag är hungrig, trött och blir väckt, då är jag faktiskt inte särskilt trevlig!
Ni ska veta det, att det är inte lätt alla gånger för Dennis här hemma. :D

Kommentarer
Postat av: sandra
hahaha, du är go du gumman. jag kan va likadan ibland. alla har vi våra dagar..
Trackback

