Jag och en vän har nu fram o tillbaka diskuterat det här med bra vänner och inte bra vänner.
Och jag har nog faktiskt kommit på det att jag nog får sluta vara så inihelvetes naiv och tro det bästa om folk.
För i ärlighetens namn så har dessa så kallade vänner inga direkta bästa sidor som får mig att må direkt bra av dem.
Jag är trött på att deras sätt att vara.

• En är den där som ljuger så det står härliga till och skyller ifrån sig både det ena och det andra och kommer med bortförklaringar hit och dit. Är det så jävla svårt att vara ärlig och själv ta smällen?

• En annan är den där som aldrig hör av sig även fast den borde gjort det för längesen.

• En tredje är den där som bara pratar om sig själv och sin familj precis hela jävla tiden. Något ego då.

• En fjärde är den där som jag inte alls vet var jag har, som lika gärna kan förstöra allt som den kan vara totalt underbar.

Det där var bara några exempel på så kallade olika sorters vänner jag har. Och vet ni vad det roliga är? Jo att hela jävla bunten är tjejer!!! Varför är jag inte förvånad?