Som ni alla vet, ja ni som läser min blogg förstås, så har jag mått apa ett tag.
Jag kände själv att det inte var någon större mening med att prata med någon om det förutom med 1 endaste person.

Anledningen till att jag inte velat prata med någon annan är för att det har varit för jobbigt, jag har varit rädd att jag då ska känna efter för mkt. Och känna efter är något jag har valt att inte göra.
Det är så jag brukar gå vidare när det har varit kämpigt och det fungerar bra för mig.

Nu ska ni dock veta att jag mår mkt bättre, nästan helt okej skulle jag vilja påstå :D
Och jag vill ge ett himla stort tack till den personen som stod ut med mig och lyssnade!
Du har varit helt otrolig och världens ängel!

Och så vill jag såklart säga tack till mina vänner som skrivit uppmuntrande kommentarer, frågat hur jag mår på msn o.s.v.
Dock måste jag säga att endast en vän, var mäktig nog att faktiskt ringa och prata med mig under denna period! Och det är just du som är min ängel!