Saknaden, men ändå lyckligast...
... I thought that I could make it go away, but now I know that it wasn´t that easy, and it never will be.
The pain is taring me apart some times. And some times I feel as a great as I should do.
I´m fading away for a while, but not for good. I´ll be back.
I just have to learn myself to let this thing be as it is.
I don´t even know why I have this thought.
Especially when it was something that I didn´t want from the beginning.
I know that I´ve chosen the right way. I know!
Why is my brain so hard to understand? Am I to emotional? Am I to intellectual?
Det är inte alltid enkelt. Men ingen har nånsin sagt att det ska vara det heller. Då skulle man inte uppskatta de bra stunderna. Inte en chans!
Just nu saknar jag så mkt, så många människor. Jag försöker slå ifrån det, men det händer hela tiden saker runt omkring mig som gör mig påmind.
Missförstå mig inte, jag är inte olycklig eller så, låter kanske konstigt men jag är lyckligare än på mycket länge! Jag är inte olycklig över saknaden, det är alltid bra att sakna någon, då vet man hur mkt personerna betyder för en. Vissa behöver man inte sakna för evigt, men en del kommer för alltid att vara saknade av mig.
Jag har alltid fått höra att jag är väldigt intellektuell, och jag säger inte emot, inte en chans! För jag vet om det själv, jag tänker alltid alldeles för mkt. Men jag tycker om det! Jag tycker om att jag är en tänkande person!
Tillägnad den person jag älskar högst av alla som tyvärr inte finns kvar i livet:
Lose your way, and I will follow. Here today and here tomorrow. I could do most anything for you and you know I would. You´re the winner inside of me. I still wish on a evening star and I suppose I always will. Every child who loses something a whole life can´t fulfill. Walk the line, I´ll walk inside you. I´ll never let you go.

Kommentarer
Trackback

