Har precis kommit hem från mamma och pappa.
Kunde knappt prata med pappa för vi hade gråten i halsen båda två, det höll på att brista när han sa:
- Har mamma berättat för dig att jag har en elakartad tumör?

Men vi får försöka se ljust på det. Det finns inget som säger att det inte ska bli bra.
Jag tror att det hänger ihop mycket med ens egna inställning.
Ja, inte helt och hållet givetvis, men jag har fått för mig att kroppen blir starkare om man försöker se ljust på livet.

Puss på er!