Jaha då var dagen hos H avklarad.
Har en varit en riktigt jobbig dag och nu börjar äntligen huvudvärken släppa.
På det stora hela så var det fint och alla var trevliga och vettiga i huvudet.
Men det är hennes jobbiga saker hon säger som tar kål på mig:

- Nu har du ju en styvfar också.
Vaddå en styvfar? Det har hon sagt om varenda jävla kille. Jag har redan två alldeles underbara pappor och vill inte ha någon mer, speciellt inte någon hon varit tillsammans med ett par månader och som jag knappt känner.

- Kanske blir det att vi skaffar ett barn.
Först tänkte jag att det skulle ju vara jätteskönt för då kanske jag glöms bort lite.
Men sen kom jag på att det nog fan är jag som kommer få ta hand om ungen.
Men efter hennes slitande på sin kropp så tror jag inte ens hon kan bli gravid längre.

- Vi ska ev. gifta oss i December och då är ju självklart du brudtärna.
Aldrig i helvete att jag kommer vara brudtärna! Men det sa jag ifrån på direkten oxå. Där går gränsen!

- Vi måste ju ses och prata så mkt vi bara kan nu.
Nej! Jag orkar inte och jag har inte tiden!

- Även fast jag förlovat mig så älskar jag ju dig mest på hela jorden!
Det kvittar mig faktiskt.

Idag fick jag förvånandsvärt mycket sagt till henne, jag kände att jag nämligen inte orkar hålla allt inom mig och låtsas att allt är bra.